Allting är ju relativt
Idag har vi varit tre stycken som har styrt den lilla supermarknad-butiken i det lilla samhället. Vi skulle behövt tre till. Krisochpanik strax före lunchvila och handlande butiksarbetare på ledig dag fick rycka in litegrann och kunder klagar på närmaste klagobjekt med blått förkläde.
Fikarast och tankeflykt. Sista datumet på brödet,osten,skinkan och gröten var inte idag, inte igår och knappt förra veckan. Det smakade som man kan tro och hamnade i soporna förutom brödet som gick att rosta och doppa.
Sex timmar i kassan med scanner som piper och människor som piper kan göra att huvudet blir pippi och du vill bara flyga iväg.
Men allting är ju relativt.
Det finns arbetsplatser där brist på personal faktiskt kan handla om liv och död.
Det finns många arbetsplatser där du faktiskt får ta med ditt egna torra bröd.
Det finns många arbetsplatser som gör att ditt huvud blir pippi.
I en Aftonbladet-undersökning svarade 47.7% att de bävade inför jobbstarten efter semestern.
Ska det vara så?
Ska något som utgör en så stor del av ens vardag vara något man bävar inför?
"Don't make me live for my friday nights [...] leave me alone, I'm a twenty something" (Jamie C)
Är jag naiv som vill något annat?
Tar det lugnt ikväll och varvar ner till Missy Higgins Sound Of White. Hennes kraftiga Australienska dialekt är värmande och lugnande samt får mig att drömma tillbaka lite.