soffilainen - din vän vid vättern

Att fotboll inte är en sport utan en knäskada har jag hört att någon läkare sagt. Jag är beredd att hålla med - så många som får problem.
Jag hade väntat på att det skulle gå sönder igen. För det är ju trasigt. Och även om tejp är väldigt bra (hela min cykel hålls ihop genom tejp) hjälper det inte alltid lika bra med kroppsdelar.
Jag hade väntat mig att det skulle gå sönder, men det känns ändå snopet och onödigt. Jag vill ju träna!
När folk tycker att uppvärmningarna är tråkiga, njuter jag till fullo av att ha på mig fotbollsskorna igen!
Gräset. Spelet. Känslan. Bollen. Gemenskapen.
Det är så mycket minnen som kommer tillbaka. Fotbollen har varit en så stor del av mitt liv. Jag skulle bli så glad om jag kunde få tillbaka litegrann iallafall. Bara att få träna, även om jag inte kommer att kunna spela matcher.

Har inte ont nu, och det verkar inte vara svullet. Ska höra med vår vän Läkare Bergström om han kan kolla på knät och säga vad det är för fel. För om jag skulle gå till Idrottsmedicin lär jag inte få veta något förrän i höst. Hoppas på det bästa!
<-----Såhär gick det till...


Mamma toppade mitt fjun till hår ikväll. Himla frisörer som tunnar ut så mycket att jag inte har något hår kvar!! Dessutom gjorde sig den orangea färgen fint på det orangea-bruna golvet. Vi fann inte fjunet!

Sista dagen som frukt-tjej idag. Tillbaka i kassan imorgon.