soffilainen - din vän vid vättern

igår sa jag upp mig från mitt jobb. det gick inte sådär lätt som jag hade hoppats. det gick lättare. jag hade i smyg hoppats att han skulle säga något i stil  med :"Ånej, vad tråkigt, men du skulle kunna få byta till bredbandsprojektet och tjäna the big bucks och inte behöva jobba tre kvällar i veckan, du har ju potential!" istället sa han: "okej, ja du kan nog inte den här konsten att gå över lik. du är nog för serviceminded och ödmjuk. när en kund säger att dennes man har dött måste du kunna sälja ändå" (alltså något i stil med: "din man skulle nog ha velat att du sänker dina utgifter nu när det bara finns en inkomsttagare..."). jag behöver inte ens jobba på söndag då det är "cashgame" dvs att vi får pengarna i handen direkt för det vi säljer. jag skulle då fått 90 kronor på fyra timmar eftersom jag säljer en per kväll i snitt...
jag hade velat gå med flaggan i topp, att de skulle böna och be lite mer bara för mitt egos skull. för jag gick ju för att det var dåliga tider och att det var dåligt (uselt) betalt, inte för att jag var dålig - jag har ju potential! right? hursomhelst var jag inte sämst. de flesta var halvtaskiga och rent av katastrofala telefonförsäljare som ändå stannar kvar - suckers!

när jag vill gå över lik nästa gång beger jag mig till närmsta kyrkogård.